.

Jag önskar jag kunde skrika ut allt jag tänker och känner och vill. Säga till folk vad jag tycker och tänker, och att det då för en gångs skull skulle gå min väg. Men rädslan är för stor. Jag är ett virrvarr av känslor, och viljor som far fram och tillbaka. Vet varken in eller ut. Jag vill bara skrika, tills lungorna kollapsar. Få ett frispel, eller på nått sätt få utlopp för allt. Jag vill inte stänga in mig, som så många jag känner gör. Det känns inte som nått jag skulle göra, och framför allt inte lyckas med. Men ibland känns det som att jag måste förtränga. Hålla det inom mig, och trycka undan vissa delar, för att över huvud taget lyckas ta mig fram, och ta mig igenom dagarna i ett stycke. I really don´t like this feeling.