.

Besvikelse på besvikelse, lögn efter lögn... Jag har nu förstått att, det är allt du någonsin har gett mig....

När man avslutar ett längre förhållande, av vilken orsak som helst. Under vilka omständigheter som helst, så går man igenom olika stadier. Jag gissar på att iallafall de flesta gör det. Man är ledsen, man e arg, man förnekar, man e ledsen igen. Man är ännu mer arg. Men tillslut hamnar man i stadiet då man är helt tom, man känner sig totalt känslo blockerad. Där har jag hamnat nu.. Ibland blandar sig arg och ledsen i. Men på det stora hela, är tomheten ett stort och bistert faktum. Kanske bättre än att bryta ihop i tid och otid. Men just nu, känner jag ingenting.... INGENTING!!! Hur kan man inte känna någonting, inför något. Inte minsta lilla upp eller ner rus. Helt jävla blankt är det. Det är en känsla jag inte är bra på att hantera. Man känner sig ju helt appatisk. Vad skall man göra med en sån känsla? Och hur kan det ens vara en känsla? Det är ju ingenting. Arg och ledsen, glad och sprallig, det är känslor jag kan hantera. Då kan jag gråta, eller slänga saker omkring mig, skälla på folk. Eller studsa upp och ner, flänga och fara, och garva åt allt och ingenting. För ibland är helt oväsentliga saker jätteroliga. Men nu? What liksom? Har varit här förr. Och jag blir lika irriterad varje gång, över att jag inte kan ge utlopp för denna ingetkänsla. Det finns ju inget att ge utlopp för.

I dagsläget, önskar jag att jag aldrig hade fallit, för din falska charm. Dina falska ord, och dina falska löften. Då allting du sa då, var ren jävla lögn. Om hur man behandlar folk t.ex. Jo snacka går ju. Där e du ett praktexemplar på hur man INTE gör. Eller går bakom ryggen, och knullar partnerns bästa vän. Du gjorde allting precis tvärt emot ditt eget falska snack. Att man hatar lögnare, och bedragare, bör inte komma ur en lögnare/bedragares mun. Såvida man inte är psykopat, och verkligen går in för att förstöra människors liv.