Saknad av
Jag saknar dig redan så mycket, så jag håller på att gå under. Det var inte så här det skulle bli. Jag saknar den D jag blev så head over heels kär i. Den D som hade så många framtidsplaner, drömmar. Han som verkligen fick mig att KÄNNA kärleken, som sprudlade. För första gången i mitt liv. Jag saknar den D som var företagsam, och ville göra saker, vi kunde gå runt på stan, och bara chilla. Gå på museum, ta en glass någonstans, hitta en loppis, som vi kollade upp. Den D som bara kunde se på mig, och jag såg och kände hur mycket han brydde sig. Som utan någon som helst anledning kunde komma fram och krama mig, hålla om mig i flera minuter.
Jag saknar den D som jag hade så många framtidsplaner med.
Men någonting hände, någonting gick väldigt snett. Plötsligt kände jag mig åtsidosatt, bortkastad, helt oviktig. Att du bryr dig om Mysan har jag aldrig tvivlat på. Du sa alltid att hon kommer först. Men jag anser att alla familjemedlemmarna bör komma på samma plats. Vi delade tydligen inte den åsikten. Som med så mycket annat. Jag anser fortfarande att olikheter inte nödvändigtvis behöver vara ett hinder. Men du ansåg tydligen att det var ett av de större hindren.
Du förändrades så enormt, från en D som jag såg upp till, älskade av hela mitt hjärta, önskade all lycka, och ville ge allt till. Till en helt annan människa, som jag inte trodde i min vildaste fantasi kunde leva i den så från början omtänksamma, kärleksfulla själen. Plötsligt var allt tvärtom, varken omtänksam, eller kärleksfull. Plötsligt kändes det som att allt bara handlade om dig. Det var som att jag försvann, inte längre existerade i ditt liv. Att jag bara blev en börda, som var i vägen för det liv du verkligen ville ha. Och det kändes som att du verkligen gjorde allt, för att såra mig.
Ändå kan jag inte sluta älska dig. Jag kan inte sluta önska och hoppas på att du kan förändras. Det känns som att jag ville detta så mycket mer. Och hoppades och önskade att det skulle bli som du lovat för tre år sedan. Att du skulle gå tillbaka och bli den D jag föll för, som jag älskar av hela mitt hjärta. Men den D har jag inte sett på över ett års tid. Om man ändå kunde vrida tillbaka tiden, men behålla de bra sakerna. Så skulle jag vrida tillbaka tiden till när allting fortfarande var fantastiskt, då kärleken sprudlade, och lyckan var total. Fast jag skulle ta med My till den tiden. Hon skulle inte bli ogjord.
Om det bara kunde finnas en on/off knapp för känslor. Och jag saknar min älskade lilla mysegris så jag nästan går sönder.
Kommentarer
Trackback
