.

Det känns som att du och jag börjar hamna på samma nivå som mina föräldrar gjorde när dom gick isär. Vi sa att vi skulle vara vänner. Men det går inte att vara vän med någon, som hela tiden ifrågasätter ALLT man gör. Och vad jag nu har kommit fram till är att du uppenbarligen har problem med ärligheten i allmänhet. Jag förstår inte varför du säger en massa som inte är sant. Och du fortsätter tjafsa, jag har till och med vittnen som kan intyga, vad som sagts, och vem som började den här gången, om man nu skall vara på den nivån. Vilket du tydligen är. Och det verkar som att du ljuger om allt. Vi sa att vi skulle förbli vänner, för Mysans skull. Och jag håller med. Men det är svårt att vara vän med någon som hela tiden tjafsar, och ifrågasätter helt självklara saker. Jag ifrågasätter ingenting du gör när det är din vecka. För då är det ditt ansvar. Sen att man skall kunna ringa, och hjälpas åt om det händer något akut, det är ju självklart. Eller höra om allt är lugnt, av ren omtanke. Men det går ju inte ens att prata med dig. Du lyssnar inte, du feltolkar uppenbarligen allt man säger, du tjafsar emot, och beter dig i allmänhet väldigt barnsligt, och omoget. Då är det inte så konstigt att ingenting funkar.