.

Om man kan lösa problem med smärtor genom att karva i kroppen. Varför kan man då inte karva bort smärta, sorg, längtan, och alla annan idiotisk skit till känslor. Och varför har dom inte kommit längre i forskningen om lobotomi, eller vad det nu heter med dessa ingrepp. Forskas det inte om hjärnan typ jämt kanske? Om människans förmågor att klara av saker, komma på saker, lösa saker m.m. Varför kan dom då inte utföra en lobotomi utan skumma konsekvenser? Läste någonstans att de gånger det testats har folk blivit helt apatiska istället. Hmm, tja. Varför inte. Eller, mja. Hade kanske blivit lite långtråkigt. Kan man inte bli halvapatisk då? Så man känner glädje, och kärlek, allt det positiva. Men så fort något negativt händer, så bryr man sig inte. Känner inte ett skit. Fan, I think I´m on to something here... Eller, hmm....