.

Det är en värdelsöst kass dag. Ett värdelöst kasst liv just nu. Ja just det, så är det den 17 oktober. En av de största idioternas födelsedag.... Kan inte folk bara gå och dö, så jag slipper bry mig.

Och för er som är mina vänner på facebook, som har sett mina statusar, och kanske även läser min blogg. Anledningen till att jag har varit på rockbaren mer än vanligt den senaste tiden. Är, för att jag behöver umgänget, folket, någon att hänga/prata med. För det är nämligen något jag inte får i mitt förhållande. Så det handlar inte om att jag vill festa och supa var och varannan helg. Utan enbart för att få någon form av socialt umgänge.(Och komma utanför vf, och dessa betongväggar, som snart/nästan ger mig panikångest.)  Något jag tyvärr inte får/har med min sk pojkvän. Hade jag haft det, så hade jag inte behövt åka in dit, mer än någon enstaka gång för att kanske festa till det lite. Jag anser nämligen inte att man måste isolera sig totalt från omvärlden, och dumpa allt vad vänner och socialt umgänge heter bara för att man skaffar barn. Sen vet jag inte vad ni har för åsikter om det. Ni får tycka vad ni vill. Men det är min personliga åsikt, från mitt liv sett iallafall :) Inget illa om er som anser något annat.

Jag vill bara skrika, jag mår så jävla dåligt. Jag lever i ett förhållande som inte ger ett skit, mer än lögner, svek, otrohet och spykisk mobbing. I tre års tid, har jag fått höra att han skall skaffa sig ett jobb, att han kommer bli mer aktiv, att vi skall göra mer saker ihop. Och fram till för ett tag sedan, så trodde jag faktiskt på honom.  Nu tre år senare består vårat "förhållande" av egoism, lögner, svek, gnäll och utbrott som jag anser bara finns hos psykopater.

Varför kommer alla utgifter vid fel tidpunkt? Hade många räkningar denna månaden. Till att börja med. Sen fick jag hem två kallelser, en från tandläkaren, och en från hjärtläkaren. Jag visste att tandläkaren skulle gå på runt en tusenlapp. Och läkarbesöket skulle gå på minst trehundra. Insåg lite snabbt att det inte skulle gå ihop. Och fick bytt tid hos hjärtläkaren, för jag tyckte den var minst viktig. Och det gick ju bra. Som tur var. När jag går till tandläkaren, måste jag ta en pencilinkur för eventuella ingrepp. Bl.a när han tar tandsten, vilket är det vanligaste. Detta måste jag göra, för att jag får inte blöda i munnen p.g.a mitt hjärtfel. (Lång och krånglig historia) I vilket fall. Åkte iväg till tandläkaren, och kom precis i tid, på minuten. När jag inser att jag glömt hämta ut/ta pencilinet. Så jävla typiskt. Men det fick gå ändå. Han putsade lite, tog lite tandsten. Och sedan var det klart. Och jag blödde inte någonting. För ovanlighetens skull :) Detta tog kanske en halvtimme max. Och vips så hade jag en liten lapp i handen, med niohundra kronor för inbetalning. Jahopp. Jävla krångel och vel hela tiden.

Livet är inte så lätt just nu. Helt ärligt känns allt som en total katastrof. Och jag vet varken in eller ut. Fick reda på att Daniel har varit otrogen mot mig, med min bästa kompis. Och det värsta är att det har inte hänt nu. Utan inte långt efter att vi blivit ihop. Det vill säga snart tre år sedan. När man bör vara nyförälskad och blabla. Och jag får reda på det först nu. Hans lama förklaring var att han var full. Och jag låg tydligen och sov brevid dem, i samma säng. Jag känner mig så jävla lurad. Efter allt vi har pratat om angående just otrohet. Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna förlåta varken honom, eller henne. Eller om förtroendet någonsin kommer att kunna byggas upp igen. Hur kan man lita på någon igen efter en sån sak? Speciellt efter allt annat han har lovat, som han inte heller har hållt. Jag är så jävla besviken, och ledsen. Och jag kan inte få det ur mitt huvud. Och nu beter han sig som att ingenting har hänt. Ignorerar mig, precis som innan. Hur fan kan man med.

Jag tror jag håller på att gå under. Det känns som att jag sitter fast i bojor. Kommer ingen vart i livet. Ett liv, som jag från början trodde skulle bli fantastiskt. Med nya upplevelser, barn/familj, härliga resor, och fina minnen. Istället har jag fastnat, i en lägenhet mellan fyra väggar, där det enda nöjet är dom få dagar jag träffar mina vänner. Och dom få timmar jag jobbar. I början innan vi blev ihop, när vi pratade kändes det som att han var väldigt aktiv, och i farten hela tiden. Gillade att göra saker, och vara igång. Om det någonsin var så. Så försvann det så fort jag kom in i bilden. Varför, det har jag ingen aning om. Sen lät det som så, att allt skulle bli bättre när Mysan kom, och vi fick en större lägenhet. För då fick vi mer plats, lägenhetsmässigt. Och med barn kunde man ju göra allt det man aldrig annars skulle göra. Jag kan lägga till fler saker på listan, men jag väljer att inte göra det. Slutsatsen är dock sådan. Att INGENTING av allt hanhar lovat, och sagt skall hända, har hänt. Det enda som verkar intressant, är sängen, soffan, och naturligtvis DATORN. Sist jag kände mig såhär ensam, och totalt osynlig och ignorerad på alla plan, var när jag var ihop med en knarkare. Som också mer eller mindre, bara brydde sig om sina egna behov. Jag vill göra saker som en familj,  och umgås med min partner. Kunna umgås som familj med våra vänner, som även dom har barn. (de flesta av dom iaf) Det här känns inte som ett familjeliv. Det känns knappt som ett liv alls. Det står helt still. Samma saker varje dag, man vaknar, sätter sig framför datorn/tv´n. Kanske tar en sväng till lekpklatsen, nån timme eller så. För att sen gå hem och sätta sig vid datorn/tv´n igen. Äter middag, för hoppningsvis, om inte vissa surar, och inte skall ha någon middag. Dator/tv igen. Nattar lillan. Sen sitter jag själv i soffan hela tvällen. Medan han sitter som fastklistrad framför sin dator. Det är perioden, då jag anser att man kan ta lite tid för varandra, och mysa i soffan. Se nån serie, eller film. Men det är inte intressant, utan datorn är viktigare. Och förklaringen är då, att han läser om det ena och det femte. Samlar information. Om vad vet jag inte. Vad han sedan skall med informationen till vet jag inte heller. Men men. Det kan enligt mig iallafall inte ta 3-4 timmar per kväll. Inklusive några timmar till om dagen.

Glömde ju berätta att My börjar på förskolan imon. Inskolning i upp till två veckor tror jag det var, med start imon :) Stora tjejen, hi hi. Tiden sen hon kom har verkligen gått så otroligt fort. Ett och ett halvt år e hon nu. Bara ett halvår kvar så blir hon två år. Det känns också helt overkligt. Min mormor sa alltid: Michaela du har blivit så stor. Och allt eftersom åren gick fick man höra: "Du  är vuxen nu. Jag kommer ihåg när jag bytte blöja, och matade dig. Och när du lärde dig att gå och prata." Och jag tyckte så klart inte att det var något speciellt med det. Inte förrän nu, när min egen dotter växer så det knakar, och åren plötsligt verkar flyga fram. Nu förstår jag hur mormor måste ha känt det. Man inser nu varför alla säger till mig att ta vara på de här första åren med henne. Och göra "the most of it" För i sinom tid, kommer det vara försent. Och hon kommer kanske inte vilja hänga med sin gamla mamma, och göra saker med mig på samma sätt längre. Herregud va gammal jag känner mig helt plötsligt. Ha ha. Men det är faktiskt så det känns :) Jag vill göra så mycket med henne. Och visa henne saker, och uppleva saker med henne. Jag bara hoppas att jag kommer kunna och hinna göra det innan det blir försent, och hon intresserar sig för annat :)

Tja, jag vet inte riktigt vart jag skall börja. Inte för att det hänt så där jätte mycket. Men lite grann iallafall. Jag skall äntligen få börja jobba. Eller arbetspröva, som det heter när man varit sjukskriven en längre tid. Och det skall bli helt fantastiskt roligt. Jag fick dessutom den arbetsplatsen jag ville ha. Hos gaturenhållningen. Där jag har haft en praktikplats för en tio år sedan eller nått. Detta ser jag verkligen fram emot. Det skall bli så kul, och skönt att äntligen få något att göra på dagarna igen. Det är nu till att börja med bara tio timmar i veckan. Men men, för hoppningsvis kan man öka dom timmarna hyfsat tidigt. Det som kan vara lite jobbigt i början är nog att jag kommer att börja klockan fem på morgonen. Men jag kommer väl in i det, efter ett tag, som vanligt.

Imorgon, (eftersom klockan är 00:47 typ) bär det av till sydligare breddgrader. Närmare bestämt till våxtorp. Till världens bästa Lenny. I hela fyra dagar :) Hon bor på en stor gård, mitt ute på landet. Jag kallar den för min oas. För varje gång jag kommer dit så rinner all stress av mig, och lugnet tar över. Det skall bli så otroligt skönt. Lenny har en festival varje år. Och det var från början den jag skulle åka ner för. Men jag åker några dagar tidigare. Så jag kan vara där och umgås lite med bara Lenny, och hennes karl i några dagar innan resten av folket kommer. Och för hoppningsvis, om vädret håller i sig, vistas i solen, och bättra på brännan, medan jag hjälper Lenny med eventuell målning och lackning, eller vad hon kan behöva hjälp med :) Jag har inte varit där på typ två år nu tror jag. Så det är verkligen på tiden. Det har ju varit en hel del att göra de senaste åren, med graviditet, och sen mammarollen. Så det har inte blivit så mycket tid över till så där jättemycket annat. Men nu är lillan snart ett och ett halvt, och då kan man göra lite mer. Utan att behöva oroa sig för mycket över henne. Hon får dock vara hemma med sin pappa den här gången. Men skall försöka åka ner en gång till innan sommaren e slut med henne, så att hon också får lite landet vistelse.

Läste en artikel i tidningen, om en familj, som stod i dagiskö, för sin son. Dom hade stått i kö sen februari eller nått. Och nu hade dom gått till tidningen, för att det var så synd om dom. För dom hade inte fått någon dagisplats. Och hade pga detta blivit tvugna att gå ner i arbetstid, för att ta hand om barnet. SKIT snack, säger jag då. Det finns inte en chans att dom stått i kö så länge, utan att ha fått minsta lilla erbjudande om dagisplats. Däremot, tror jag att dom bara är intresserade av ett specifikt dagis. Och antagligen tackat nej till andra erbjudanden. Och då kan man få vänta länge. Beroende på hur mycket plats det finns på just det dagiset. Jag blir så förabannad. Dom bor tydligen i Majorna någon stans. Och alla som bor i gbg vet att majorna ses som en finare stadsdel. Där de "finare" folket bor.  Och det verkar som att dessa människorna anser sig vara finare än alla andra. Dom har många andra möjligheter till dagisplats när dom bor där. Det är inte långt varken in till stan, eller högsbo/frölunda. Där det visade sig vara mycket lättare att få dagisplats. Enligt tidningens undersökningar.

Det här känns ta mig fan dödsdömt.

Ja, midsommar var det. Och sommarvädret lyser med sin frånvaro. Blåsigt, grått, och kallt är det i Götet iallafall. Vi skall till slottskogen och dansa kring midsommarstången. Eller ja, My skall få dansa, om hon nu tycker det verkar roligt. Det märker vi. Jag är inte så mycket för midsommar. Jag tyckte det var roligt när jag var liten. Men nu känns det som att det bara är en dag i mängden. Den enda högtiden jag bryr mig om är julen. Jag ÄLSKAR julen. Den e mysig just för att det pyntas, och spelas mysig musik. Och det är granar och tomtar och lampor överallt i stan. Hela stan lyser upp på julen. Blir mysigare, och harmonisk.

Jag vet att jag är dålig på att uppdatera min blogg. Men grejen är den att det händer inte mycket i mitt liv just nu. Och det lilla som har hänt kan jag räkna upp på en hand. Jag har varit ute några gånger på rockbaren, med bästa vännen Johanna. Det har varit trevligt. Sen är jag förstås ute med My nästan varje dag. Och leker i parker, eller bara promenerar runt. Men det är ungefär så dagarna ser ut. Nu under sommaren har jag lite grejer planerade. Den 24:e Juli skall jag på Roxette med Johanna. Det skall bli rikitgt roligt. Har varit på roxette en gång innan för typ tio år sedan eller nått. Och den gången var det en bra koncert. Denna gången skall dom spela på slottskogsvallen tror jag. Så hoppas på bra väder eftersom det är utomhus. För någon, eller några veckor sedan var jag på Patrick Isaksson på Liseberg. Det var så himla bra. Fick upp ögonen för hans låtar lite mer än jag fått innan. Så det var kul. Sen har jag ju varit på bröllop också. Eller mest på bröllopsfesten, för två av mina tjejpolare. Himla fint minsann.

Jahopp, det var ett tag sedan jag skrev nu. Har inte haft så mycket att berätta om. Antar att det kommer hända lite mer nu till våren och sommaren. Vintern är ju ganska tråkig på det sättet att man inte kan göra så mycket aktiviteter. Men men, som sagt går det ju åt bättre och varmare tider nu :)

På tisdag fyller min lilla älsklings Mysa ett år. Så idag har vi haft kalas för fulla muggar. Mormor, plastmorfar, och gammelmorfar kom vid tolvtiden. Med fina presenter, bl.a en ny vagn med åkpåse som inte hörde till från början, som jag var med mamma och kollade ut för ett tag sedan. Och en ny häftig jacka, och lite andra kläder. Alltihop var mycket fina grejer. Runt ett tiden började resten av gästerna ramla in. De flesta med egna barn, så man kan verkligen säga att det var ett barnkalas :) Här kommer lite bilder på alla fina presenterna som lillan fick :)

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Märker att det går ett tag mellan gångerna. Men det blir lätt så, när det inte händer så mycket saker i ens vardag. Jag har börjat simma, så nu försöker jag simma minst tre gånger i veckan. Var och simmade i förmiddags. Det är en väldigt avkopplande, rolig, och skön aktivitet faktiskt. Sen satt jag i bastun en stund efteråt och gottade mig :) Försöker få bort  magen från graviditeten som envisas med att vara kvar. Och det känns redan som att det görs framsteg inför beach 2011 :) Nu när jag kom hem, så gav jag Mysan mat, varav hon däckade mer eller mindre direkt efteråt. Och D gick ut för att fota med en polare. Så nu har jag åter igen lite tid för mig själv en stund. Måste säga att det är väldigt skönt, att bara kunna ta det lugnt. Inga farande barn, ingen gubbe som anser att man har hundra miljoner saker att göra. Som att diska, tvätta, städa eller nått annat tråkigt. Det är nämligen så, att det är såna aktiviteter som läggs fram här hemma. Och visst det är klart att det behövs, titt som tätt. Men ibland behöver man göra lite roliga aktiviteter också, för att orka bry sig om de tråkiga.

Idag var lilla familjen på öppna förskolan, det var nog spännande för lilltjejen. Men när det var dags för att sitta i en ring, och leka sånglekar var hon väl så där lagom intresserad. Ville inte sitta still, utan ville hellre vara uppe och promenera runt i lokalen. Kan vara så att hon har fått det från sin mor. Jag var tydligen inte heller den som satt still eller gjorde som jag blev tillsagd när jag var liten :) Sprang hellre runt och gjorde allt annat förutom just det man skulle göra :) Annars gick det riktigt bra. Men hon verkade inte så där jätte intresserad av de andra barnen, utan körde sin egen grej. Vilket ju kan vara bra, en självständig liten krabat redan från början. Men det hade ju varit bra om hon integrerade med de andra barnen också. Men men, det kommer väl. Det verkade vara ett riktigt bra ställe, med bra personal och trevligt på alla sätt.

Ja, nu är den underbara julen över. Den var himla mysig. Och ganska lugn måste jag säga. Nyårsafton var däremot ganska tråkig. Men en positiv sak var att här i vf smälls det minsann raketer så det står härliga till. Vi har utsikt från två håll, så man kunde välja vilken sida man ville stå och titta på. Sen bor vi så högt upp också. Så man såg fyrverkerierna riktigt bra. Och fint var det. Mysan somnade precis innan tolvslaget. Vilket var skönt. Så jag och älsklingen stod i fönsterna och tittade. Och skålade i lite jordgubbschampagne :) Det nya året känns hittills bra. Trodde en stund att all snön skulle smälta bort, då det var plusgrader härom dagen. Men inte då. Någon dag senare kom det ny snö. *knorr* Jag blev inte så lycklig. Längtar något enormt till våren och sommaren nu :)

Japp idag är det dan före dopparedan! Och jag har köpt de sista julklapparna. Jag är så himla nöjd med mina julklappsval :) Hi hi. Skulle gått på jul Liseberg idag. Men det blev inte av. Var där en stund igår. Men då blev det inget spelande, och inga äppleklubbor. Och idag tyckte dom ena jag skulle gå med att det var för kallt. Och dom andra bangade. Så inget riktigt jullisebergs besök för mig i år :( Tråkigt.